Nästan på dagen två månader sen förra inlägget i bloggen!
Vad ska jag skriva om? Böckerna är ute och trilogin fullbordad. Alla tre böckerna kändes som min debut, och nu ligger pennan och lämnar spår i dammet som faller på mitt skrivbord.
Nej så är det inte, men oändligt skönt var det att gå i mål, efter lite drygt tusen sidor om Ture, Tilde och stackars Greta. Eller var det inte synd om henne?
Nu är det annat som gäller för mig i den tvekande vår som snabbt vändes till torrperiod och stor brandrisk. Senaste tiden har det handlat mycket om fågelfoto och då speciellt sökandet efter Bilden med stort B på kungsfiskare. Golf och flugfiske finns även i tankarna, men tillfällena kommer allt för sällan. Ett val, mitt eget, så är det, jag vet. Kungsfiskaren, den vackra färgrika fågeln som ser ut som en liten pingvin parad med en papegoja, en raritet i vår fauna. Trots sina färger försvinner den i lövverkets skuggor, men om solbelyst den vackraste av våra fåglar.
Precis som en författare, tänker du kanske, det kvittar hur bra boken är om den inte kommer ut i solljuset, författaren hamnar i TV-soffan där han ger rätt svar på rätt frågor och under 1.25 sekunder håller upp boken inför kameran. Alla tittare inser att det är boken de måste köpa för att vara med i matchen, och säljsuccén är ett faktum tre dagar senare. Förlaget beställer en andra tryckning i tredubbel upplaga, som också tar slut inom två veckor.
Hisnande tanke för en överårig debuterande, nej författare kan jag inte skriva om mig själv, men vad är jag då? Så klart samma person som innan jag satte mig för två år sen och började skriva på ett manus, vars innehåll blev väsentligen något annat än vad den allra första tanken pekade mot.
Skönt är det med en paus i skrivandet, som kan bli livslång, vem vet? Allt annat roligt har fått stå på vänt, men nu är det fritt fram igen för foto, fiske, golf och bara att va´!
Fast, det är så roligt att skriva . . .!?
