Jag läser inte om en bok, säger många, och jag med dem!
Fast det är inte sant, jag har visst läst om böcker, tex de gamla klassikerna som jag fick med från skoltiden.
Och så nu mina egna manus, för mig de mest lästa böckerna. Känslan säger att jag läst hundra gånger! Samma text igen och igen! Vad menade lektören? Vad är det som stör rytmen? Är det verkligen rätt perspektiv i det här stycket? Osv osv. Text är som musik, det finns en rytm att förvalta, och om den störs ska det vara en störning som tillför något, inte bara får det att hacka.
Lektörens rapport och kommentarer har landat i min inkorg. Ett gediget arbete som jag kallar en individanpassad skrivarkurs, och jag suger i mig.
Tro nu inte att jag tar det rakt av allt vad jag får mig förelagt. Den personliga stilen, kalla det gärna begränsningen om det låter riktigare, måste få finnas kvar. De tre delarna ska vara någorlunda homogena i ton, form, språklig hantering med egenheter då det förmedlar turerna i Tures liv.
Det känns otroligt bra att snart vara i mål med trilogin om Familjen Solklint, där första delen var min debutbok. Sista delen Arvet efter Ture kommer ut den 1 maj i år, då både som e-bok och i mjukband.