Juldagsmorgon och manuset för tredje delen om Familjen Solklint hos lektör. Åter finns det tid för läsning av andras verk, och det har jag saknat väldigt mycket. Jag klarar nämligen inte att samtidigt själv producera en berättelse och läsa en annan bok.
I hyllan ligger flera olästa och den första jag valde var ”Tusen år i Uppåkra” av Dick Harrysson. En spännande betraktelse där reella och hypotetiska förhållanden lyfts för att värderas, bekräftas eller visas tillbaka in i dunklet om det inte visar sig hålla för en granskning. Alla frågor handlar om Uppåkra utgrävningen, platsen syd om Lund som bär vår, dvs skåningens, historia. En berättelse som i stora delar aldrig hörts i grundskolans salar, och för den delen är okänd för de flesta i vårt rike. Det allra mest spännande är de hypotetiska kopplingar som görs till kulturer och samhällen som fanns samtida och inom räckvidd för en Uppåkrabo under år – 100 till 1000-talet. Absolut värd att läsa!
Den andra jag valde är ”Demokratins framtid” skriven av flera och utgiven genom Riksdagen. Den var säkert mycket intressant läsning redan då den gavs ut 2018. Då jag läser får jag intrycket att flera av texterna skrevs redan 2015 – 2016 och det gör faktiskt boken än mer intressant. Den blir ett historiskt dokument redan få år efter att den gavs ut då den politiska scenen förändrats i en rasande fart de senaste åren. Intressant är även att läsa med ett metaperspektiv för att så kunna ta till sig författarnas egenåsikter som inte i liten grad färgar deras samhällsbeskrivning och förment objektiva återgivning av egenupplevda ”fakta”-förhållanden i samtiden. Ingen må anklagas för att vara ett barn av den egna tidens anda!
Om än tiden i stycken har sprungit ifrån den här boken har den fortfarande mycket att berätta och för mig har den i vart fall gett flera nya facetter på diamanten ”demokrati”. Även denna bok är väl värd sin tid!
