Med del två om Familjen Solklint, Vågspel i skogsbygd, på bokdisken kan man tycka att en latmansperiod vore på sin plats. Efter tre veckor i husbil, kuskande runt längs och tvärs flera norrländska älvar med flugfiskespöet i hand, är det åter bråttom. Nästa manus, det tredje och sista om Solklintarna måste påbörjas, och det genast. Målsättningen är att den sista delen, Arvet efter Ture, ska ligga på disken före nästa sommar. Just nu är jag hela 80 sidor in i råmanus och det är detsamma som ännu långt till en färdig utgiven bok. Jag måste skynda, bråttom bråttom. Det blir mellan en halv till tretton sidor på en dag beroende på.
Vad då undrar du?
Jo, en himla massa omständigheter, vilka jag bara rår över till en liten del.
Aktivera omslagsdesignern måste jag! Hur ska den här tredje delens omslag utformas, vad är det mest signifikativa av innehållet som ska få genomslag i omslaget?
Nu ska väl allt bara rulla på, då det är den tredje boken jag lotsar fram i samverkan med BoD?
En höstbild från grannens kohage bjuder jag på idag!
