Lusten att skriva en bok & metodiken bakom
Jag (Jan-Olof Persson) skulle aldrig idag komma på tanken att kalla mig själv författare, även om lusten att skriva alltid funnits där.
Redan som elev på realskolan i Anderslöv blommade fantasin i mig när det var dags för svenska med uppsatsskrivning. Alltid valde jag rubriken ”fritt ämne”, för att få fantasin att flöda fritt. Tyvärr har bara en uppsats fastnat i mitt minne, och det var tack vare vår lärare, jag tror han hette Staaf. Redan då var jag en hängiven fiskare och lät i fantasin hela lärarkollegiet få tillfälle att komma ut på en fisketur med en kutter. Tyvärr bar det sig inte bättre än att svenskläraren själv trillade i! Nej, bara lugn han drunknade inte, vad tänker du om mig egentligen? Jag vill alla väl, åtminstone i lagoma doser, och lät därför träslöjdläraren rädda honom upp från havets dunkla djup.
Magister Staaf gav mig en PR som varje författare bara kan drömma om, då han valde att dela ut individuellt med särskilt omnämnande om mig och mitt verk. Han avslutade sin PR för mitt verk med att berätta att novellen var överlämnad till hans advokat för en juridisk bedömning.
Kanske är jag ensam om att ha fått mitt alster utvärderat på detta sätt redan som elev på en realskola?
Metodik
Metodiken jag använder, men inte alltid.
Inget unikt, snart sagt varje invånare i vårt land bär på samma dröm, att en gång skriva Boken med stort B. Inte för att bli miljonär, nåväl det gör inget om slantarna rinner in, det är då en bonus, nej, det verkliga skälet är självförverkligandet, tror jag.
Inte visste jag vilket arbete det skulle innebära att ge ut den första boken, att begå min debut som det lär heta. Det tänker jag återkomma till framöver i små steg i mitt strävande genom alla grindar och hinder som finns att passera på denna väg, att ge ut en bok.
Nu tänkte jag bara berätta kort om min metodik när jag skriver. Oavsett om man anser att man har en metodik eller ej, så har man spontant eller medvetet analytiskt valt ett arbetssätt, och jag har provat två.
Den första seriösa ansatsen av metodik skedde med framtagande av en komplett synopsis, då jag efter systematiskt letande hittade idén till min intrig. Den var inte alls min egentligen, utan det var ett kärnkraftverk här i vårt land som med sin hantering la en förträfflig grund för en synnerligen dramatisk berättelse. Fiktiva men fullt realistiska skeenden toppade dramaturgin. Råmanus ligger ännu i skrivbordslådan. Jag kan återkomma framöver även till detta arbete då det gav mig långt mera bryderi än vad jag först kunde förutse.
Den trilogi jag nu är på väg att ge ut kom till genom en annan metodik. Den metoden var att följa processflödet, som även den utgår från en idé om en berättelse och ett par huvudpersoner. I allt övrigt följer jag handlingen och tecknar ner vad karaktärerna tar sig för med eller råkar ut för. Bara vid ett par tillfällen har jag måst gripa in och ställa till rätta, när de stökat till det allt för illa. Romankaraktärer kan göra så, ganska lika det riktiga livet, om du förstår.
Undrar om jag ska hitta ett tredje och fjärde sätt att arbeta?
